06
somnade för en gångs skull i min säng inatt, fan så skönt, strippade av mig kläderna, kröp ner under tecket, svalt och skönt slumrade in men vaknade kallsvettigt upp på soffan med världens huvudvärk, kändes som om ögonen skulle flyga ut ut skallen och hjärnan explodera.
sakta men säkert så försöker jag ställa mig upp och när jag väl är på mina fötter så står jag inne i köket med tre tomater framför mig. snyggt uppradade, bredvid vid mig stod en kär vän från förr men stackarn såg så sjuk ut. det fanns inget jag kan göra. han såg ut som en serietecknad figur som skulle kunna ha stått ensam på en bro långt ifrån ingenting.
jag ringde alla mina vänner i ren desperation och försökte få kontakt med någon. efter ett par timmar som flög iväg på ett par minuter inser jag att det inte är min mobil jag försöker ringa ifrån.
jag menar, varför skulle jag försöka ringa ifrån en tomat? jag är väl bättre än så.
lägger tillbaka tomaten bredvid hans polare och söker omkring i lägenheten efter telefonen.
men utan resultat förstås, vafan är det här? slår på tvn men ser bara min egna spegelbild. funderar en stund, kommer inte fram till något. går fram till fönstret och ska kolla ut på den förmodligen allt för tråkiga vardagen.
allt ser likadant ut som de gjorde igår.. förutom ett enormt circustält som placerats upp långt bort i parken vid station.
tänkte för mig själv. något sånt där har varken jag eller min stad sett förut..
undra om man kanske ska ta en sväng ner dit, förmodligen så är mina kompisar där. fan så skönt.
någon av dom kanske har sett min mobil. inom loppet av en sekund och ett elegant skutt senare låg jag i badkaret som visade sig vara duschen hos min föredetta flickvän.
går försiktigt ut ur duschen, ut ur huset, ut på gatan. fan så vidrigt.
nåväl, ren och fräsh men skapligt äcklad av denna lilla incident vilket jag inte hade något som helst med att göra försöker jag intyga mig själv om sätter jag kurs mot stan igen och ska fram till de där tältet.
plötsligt så hör jag ett dovt ljud av.. ja va är det för musik jag hör? ja ahaha. det måste ju vara Åka Bils nya singel. jag svarar i telefonen, men jag hör inget från den andra sidan.
tänk så konstigt, ingen säger något och min hand är en mobiltelefon. skrattar som danny zuko i grease medans en taxi kör upp bredvid mig och stannar till. hoppar in och säger,"mot tältet"
jag och taxichaufförn delar på det sista av min jack daniels, känslan som ett barn har på julafton, alldeles spänd och lite nervös. och när jag väl kommer fram till mitt mål så kommer alla mina vänner stå där och vänta på mig.
men taxichaufförn väser fram något helt obegripligt men ser så lycklig ut. vad jag tror att han menar är att han kommer från en annan planet och att han vill skiljas med sin fru och köpa en spade.
men jag förstod inte riktigt, kunde inte slita min blick från hans jätte stora tentakler.
hur kunde den här karln över huvudtaget manövrera detta fordon?
skitsamma, han klara ju av det bättre än mig. dessutom så hade han lovat mig att vi skulle förbi konsum en sväng och köpa mer sprit.
alla ringer otåligt, men jag kan inte svara. händerna fulla av ett glas hardcore-öl och en cigarr av de finaste märket, det var iofs vad bläkfisken bredvid mig sa..
nu kommer vi fram till tältet och alla jublar och jag och min nyaste vän går ut ur limosinen iklädd varsin vit kostym och fräna hattar som vi precis hade köpt på konsum.
vi blir väl motagna, bjudna på drinkar och minglar omkring precis som på klassåterförening ´86.
apor som kör motorcyklar, kvinnor som dansar med fulla dvärgar alla en perfekt avbild av mig själv som liten, tillochmed mina tre tomater var där. vilket härligt party.
vi dansade långt in i natten, brasan tändes och jag tillsammans mina vänner kastade in massor av tunga säckar med dåliga tankar in i elden och såg demonerna flyga iväg.
chaufförn skjutsade till sist hem mig och min älskade i sin helikopter hem till mig igen.
väl utanför tackade jag chufförn för den bästa kvällen hittils och han dreglade fram något om att han hade köpt sin spade och att han hade en ciggarett som aldrig kunde brinna upp.
jag torkade tårarna av lycka och kramade om han och sa farväl. han körde snabbt iväg med sin taxi.
tog min älskade i min famn och på ett lätt och nästan drömlikt sätt svävade vi upp för trapporna mot min lägenhet där det var säkert ett tusental tända ljus och ett par italienare som spelade fiol för oss.
vi la oss i soffan och bara älskade varandra. vi lovade varandra att vi aldrig skulle gå skilda vägar.
lyckliga, perfekta somnade vi in, tillsammans där på min soffa.
men vaknade ensam, kallsvettigt upp i sängen med världens huvudvärk, kändes som om ögonen skulle flyga ut ut skallen och hjärnan explodera. undra vad som händer idag?